Nya Zealands urinvånare, māoris, var de första att installera sig på Aotearoa – i.e. Nya Zealand. Den ena utställningen på Quai Branly i Paris ägnar sig åt deras heliga sten. Den andra koncentrerar sig på Pablo Picassos afrikanska inspiration. Museet, tillägnat konst från ”exotiska” platser, är unikt i sin genre med en yttervägg helt täckt av grönska, en trädgård med ovanliga plantor och en byggnad som likt en anakonda sträcker sig längst floden Seine.
Hei Tiki
Māori:
Urinvånarnas förfäder kom till den obebodda ön, i kanot från Stilla havet, för cirka ett tusen år sedan. De döpte ön till Aotearoa – Långt vitt moln – med tanke på deras första vision. Britterna koloniserade inte ön förrän på 1700-talet. Ännu lever urinvånarnas kultur vidare. De utgör cirka 14 % av dagens befolkning och man känner igen dem tack vare deras tatueringar – männen ofta i hela ansiktet och kvinnorna på hakan.
Deras danser, myter och sånger anser de vara en länk till deras vördade anfäder. Grönstenen denna utställning handlar om betraktas som helig och har utvecklats till att bli en del av den maoriska identiteten.
Pounamu:
Kallas denna speciella sten som liknar jade men som inte riktigt är det – stenen förekommer enbart på några isolerade platser på i Nya Zealand. Stammen Ngāi Tahu utgör pounamus vakter och ägare. De hittar dessa för det mesta i floder där de har slipats lena efter år i forsarna.
Stenarna kommer i olika nyanser från nästan transparanta till mörk gröna. Utställningen visar genom flera vackra föremål deras användning: som vapen eller utsmyckningsföremål. De innehåller mana – i.e. förfädernas prestige och makt samt andarnas styrka.
Hei Tiki:
Små lustiga figurer, hei tiki, bärs runt halsen (hei betyder hängsmycke). De antropomorfliknande figurerna refererar till den mytologiska figuren, Tiki – den första människan som kom från gudarna till jorden. Därför bars de av kvinnor och män av hög rang med viss social status och prestige.
Numera görs även moderna smycken av pounamu stenen men man fortsätter att ärva smyckena från generation till generation och de ges alltid bort. Det är inget man går och köper själv.
Kanske det är dessa speciella hängsmycken med förfädernas kraft som gör de maoriska rugbyspelarna så självsäkra och mäktiga?
Picasso
Picassos afrikanska inspiration:
Denna kronologiska utställning, en våning längre ner, stäcker sig från 1900 till 1974, ett år efter konstnärens bortgång. Besökaren får följa Picassos intressen vilka inte enbart sträckte sig till afrikansk konst utan till många andra verk som följde och inspirerade honom livet igenom.
Konstnärens intresse för arketypformer belyses genom att visa både hans egna verk och de ”primitiva” verk som inspirerat honom. Picasso blandar också mänskliga- som djurfigurer för att uppnå en metamorfos. Föremålen och de sätt de är ihopsatta på ger dem ett andra och annorlunda liv.
Kubismen:
Eller icke-formen som man också kan kalla flera av hans verk där realismen försvunnit för att ge plats åt en fantasivärld är en viktig del av hans konst. Likt exorcisten förvrider han formen, personen, för att nå dess inre puls och tvivel. Likt magiska entiteter eller masker vilka ofta bärs av heliga män eller ”häxor” i vissa delar av världen.
Inte mycket har förändrats genom tiderna utan människans undermedvetna rör sig likt anakondan – museet liknar – från en kontinent till en annan och tillbaka. Om inte det är ett exempel på globalisering eller enhet vet jag inte vad som kan vara det?
Anne Edelstam, Paris.
