Det är titeln på Henrik Sundboms – ordförande i svensk-indiska föreningen – fulländade bok om ett land i uppsving. För Indien kommer! Hur får ni snart reda på.
Henrik vet vad han talar om: han har rest till detta land, som liknar mer en kontinent, otaliga gånger. Ett land han älskar och lärt sig förstå. Det förmedlar han läsaren på ett enkelt och lättläst sätt trots att detta är en gedigen samhällsskildring, vilket inte kan ha varit en enkel uppgift. Det vet alla som varit i detta myllrande och kontrasterande land.
Boken (Timbro förlag, 2016) är uppdelad i sektioner och kan läsas från pärm till pärm eller användas som uppslagsbok och läsas i omgångar och inte nödvändigtvis i kronologisk ordning. Det är närmast omöjligt att göra den rättvisa i en kort artikel eftersom den har en sådan räckvidd – nästan som Indien själv! Det är motsatsernas land vilket genomsyrar hela boken. Många av våra fördomar om ett gigantiskt land som är på språng beskrivs och tas isär bit för bit.
Henrik börjar sitt första kapitel med en kort men gedigen skildring av Indiens moderna historia, framförallt efter självständigheten och fram till dagens nationalistiska högerstyre, ledd av premiärministern Narendra Modi (sedan 2014).
I nästa kapitel berör han klyftorna och klassresorna och beskriver framförallt tydligt framfarten bland de fattiga samt landsbygden. ”Om det finns en indisk dröm, då är denne att klättra” vilket beskriver klassresan som en väsentlig del av den indiska mentaliteten. Men trots en ökning av NGOs (icke-statliga organisationer) som hjälper sina fattiga medborgare så gott de kan, är städernas slumområden enorma ur våra mått mätta. Men även mitt i misären växer småföretagen – så kallade maskroseentreprenörer – och dessa ägs av kvinnor i allt större utsträckning.
På landsbygden skjuter små solkraftverk upp och mobilnätet – som omfattar så gott som hela landet – hjälper bönderna att veta var de får bäst betalt för sina grödor.
Men en central del av Indiens hierarki och kanske ett av de större problemen är fortfarande kastsystemet. Trots att redan Mahatma Gandhi försökte avskaffa det fortlever denna urgamla tradition. Henrik ägnar ett helt kapitel åt detta svåråtkomliga men inte olösliga problem.
Han fortsätter med att beskriva äganderätt, fabriksbyggnader och industrialism, miljöförstöring och global uppvärmning. New Delhi, landets huvudstad, har ibland sådan luftförorening att barnen inte kan gå till skolan. Solskenet trängs undan av den tunga smogen – vilket för tankarna till forna London och skräckfilmer därifrån. Kanske är det delvis därför som fler och fler indier handlar via internet nuförtiden vilket slår ut de mindre affärerna? Får man tro Henriks skildring av indiernas entreprenörsanda så kommer de nog att lösa dessa problem med tiden. Om dessa inte förstörs av korruptionen och kvinnovåldet förstås!
Men #Metoo rörelsen har tagit fart i Indien också och även på det området har saker och ting börjat hända. De förskräckliga flickmorden och flickaborterna har så sakteliga börjat minska till exempel. Bortgifte och äktenskap inom klanerna och kasterna är fortfarande vanliga i Indien men det blir allt svårare att kontrollera ungdomarna i städerna – långt ifrån föräldrarna och bymentaliteten.
Avslutningsvis så finns det en gedigen litteraturlista i slutet av boken för den som vill lära sig mera. Men det bästa kanske är att resa till Indien och upptäcka landets vidd och komplexitet på egen hand. Ta gärna då med er På spaning efter det nya Indien som uppslagsverk. Och varför inte ta en titt på de andra böckerna Henrik skrivit om Indien?
Anne Edelstam, Paris
