På Centre Pompidou i Paris visas denna vinter den första retrospektiva utställningen sedan skulptören Césars bortgång för tjugo år sedan.

Skorpion, 1955

Pressen hade möte med museets direktör, Bernard Blistène, en solig vinterdag. Under närmare två timmar visade och berättade han om den kände skulptörens olika verk under det halv-sekel han varit verksam. Eftersom César ofta gick från att arbeta med ett alster till ett annat och sedan tillbaka till en tidigare skulptur, kan man inte tala om någon kronologisk ordning, även om det finns en tanke bakom de olika instanserna i rummet. För trots skulpturernas storlek och omfattning, är utställningen samlad i en enda sal, högst upp i glasbyggnaden på Centre Pompidou. Skapelserna konkurrerar med utsikten över Paris, besökaren skådar genom de stora fönstren, men de passar ovanligt bra in i den urbana sfären. För César var en ”urban skulptör” – inspirerad av Picasso, Gonzàlez och Giacometti.

                         Villaneuse seger, 1965

Lödkolv:

Ursprungligen från Marseille (född 1921) kom César till Paris precis efter andra världskriget, år1946. Det var delvis på grund av landets utplåning och hans egen tomma ficka, César började skulptera genom att löda ihop olika föremål han hittade på skroten samt i andra gömmen. Men det var också hans intresse för primitivism som drog honom åt det hållet. Några år senare, upptäckte han en lödningsteknik som användes av industrin. Från abstraktion drogs han till det figurativa och löd ihop olika metaller, rör, spikar, skruvar för att skapa sina skulpturer.

Fanny, 1990

Komprimering:

César gjorde skandal när han under Paris vårsalong, 1960, visade upp sina sammantryckta metallpaket. Han tog delar av bilar till exempel som han komprimerade till en skulptur och ställde ut som konstverk. Han utvecklade tekniken för att använda sig av alla typer av skrot han hittat på tippen. De mest kända är kanske en serie som kallats ”Championnes” och som bestod av skrotade rallybilar.

Championnnes 

Mänskliga avtryck:

Ingen har väl undgått att imponeras av Césars gigantiska tumme! 1963 började han experimentera med kroppens möjligheter för avtryck och gjutningar. Det började med en inbjudning att delta i en utställning med temat ”handen från Rodin till Picasso”. Hans vana trogen, gick han sin egen väg och gjorde ett avtryck av sin tumme i ett nytt material: syntetisk kåda. Han testade sedan andra material. Hans tumme finns i alla format från 42 cm till 12m, i olika material, från brons, marmor, guld och till och med socker! I samma anda, formade han ett enormt bröst, avtryck från en av den ökända kabarén Crazy Horses dansöser.

Bröst, 1967

Expansion:

Medan skulptören och innovatören prövade olika material för sina mänskliga avbildningar, upptäckte han möjligheten att skapa skulpturer som utvidgades via ett nytt material: polyuretan skum. Genom kemiska tillägg utvidgas skummet expotionellt. På så vis kunde César skapa ovanliga former i olika färger, vissa mer eller mindre lyckade…

Expansion, 1969

Omslag:

Under 70-talet experimenterade han vidare med genomskinliga omslag i plast. Mindre föremål som en gammal telefon, skrivmaskin eller en sko visas inkapslade i genomskinligt plast. Dessa verk tyder också på geniets ständiga skaparförmåga och fantasi samt på hans nyfikenhet att ständigt tänja gränserna genom att använda sig av nya material och tekniker.

inpackad skrivmaskin

Utställningen avslutas med en serie ihoppressade nya bilar, han sedan lackat i olika neonfärger. En kritik av kommersialismens slit och släng attityd?  

Denna kontroversielle men genialiske italienska immigrant levde, trots sina framgångar, alltid enkelt och flitigt, gick från en fabriksateljé till en annan, ständigt nyskapande.

Tänk vad människan kan hitta på och återanvända ändå!

Anne Edelstam, Paris