Centre Pompidou, i Paris, visar denna vår-vinter tre prisade aktuella fotografer. David Goldblatt kom från Sydafrika för att presentera sitt verk medan Broomberg & Chanarin, från London och Berlin, visade upp en annorlunda, men komplimenterande fotografisk stil.

Broomberg & Chanarin

David Goldblatt (född 1930):

Detta är Frankrikes första stora retrospektiv av en av världens mest prisade levande fotografer. Han är av judiskt Lettiskt/Litauiskt ursprung men född i Sydafrika dit familjen hade flytt undan pogromerna från sina ursprungsländer. Tidigt blev han varse om de ojämlikheter som existerade i sitt hemland, även om han själv inte upplevt dessa.

Han kallar sig själv för ”dokumenterande realist” och anser sig själv varken artist eller intresserad av konst. ”Konst är vad vi anser vara konst”, fotografi är ”att göra konst av arbete snarare än arbete till konst”. Men hans öga för det ”osynliga” gör honom till specialist i sitt ämne. Så pass att han har fått både Hasselblads- (2006) och Henri Cartier- Bresson pris (2011).

Boksburg – On The Cnr Of Commisioner And Eloff Street 1979
Gelatin silver print, 40 x 30 cm
Courtesy David Goldblatt and Goodman Gallery Johannesburg and Cape Town
© David Goldblatt

Genom utställningen kan besökaren följa inte enbart hans egen fotografiska utveckling men hela det sydafrikanska apartheidsystemet fram till landets aktuella situation. Utställningen öppnar med en karta av landet där de olika regionerna – som var uppdelade mellan vita och svarta – tydliggjorts. Hans tidiga bilder koncentrerar sig på vissa kroppsdelar han fotograferar på nära håll, men snart övergår han till att fotografera porträtt av människor som berör honom. Goldblatt tar tidigt med sin kamera till fattiga, svarta områden samt till de tuffa gruvdisktrikten där han fotograferar både vita och svarta gruvarbetare men även deras chefer, samt visar kontrasterna på deras bostäder – spartanska baracker för de ena och flotta villor för de andra. Han undviker dock pekfingervisningar och moraliserande. I stället låter han åskådaren själv bedöma vad hen ser.

Sheltering behind his shovel from a stinging gale of grit as the shaft bottom is «blown over’ by a man with a compressed air hose. Before drilling of holes for explosives can commence, the bottom must be cleared of grit and pebbles that might conceal sockets containing unexploded charges from the previous round of blasting. Copper is used for the nozzle of the hose so as to avoid sparks that might detonate the explosion of a «misfire».
June 1969
Gelatin silver print, 49,5 x 39,7 cm
David Goldblatt Archive

© David Goldblatt

Även aktuella fotografier i färg blandas med de äldre svart-vita och visar på hur landet har förändrats och ändå inte. Vi får till exempel se hur en svart man som går över en ramp på fel sida – de vitas – blir uppmanad av en polis att backa ner igen och gå över på de svartas sida. Ett modernt fotografi av samma övergångsramp finns med i utställningen likt ett monument av vad som inte bör glömmas bort.

Från Sydafrika fortsatte jag till den undre våningen av detta jättelika moderna museum för att bekanta mig med ett annat fotograferande. Det är ett par – även de ursprungligen från judiska, östländska familjer som utnyttjar bildkonsten för att beröra och förskräcka.

Divine Violence (Himmelskt våld):

heter Adam Broombergs (född 1970 i Johannesburg) och Oliver Chanarins (född 1971 i London) fotografiska installation. Här spelar fotografiet en vittnesroll, mer likt en voyeurs eller en förtryckares.

Konstnärerna inspirerades av Bertolt Brechts kritiska verk. Författaren, poeten, pacifisten och marxistens Kriegsfibel användes som bas för fotografikollaget War Primer 2 där Broomberg och Chanarin har klistrat över Brechts skräckbilder från andra världskriget (han klippt ut från olika tidningar) de hittat på Internet och tagna ur George W. Bush ”krig mot terror”. De visar hur dessa scener är till för att förödmjuka ”den andre”, det vill säga fienden.

Divine Violence
Genesis
2013
Ensemble de 57 cadres contenant 724 feuillets Epreuve à jet d’encre pour les éléments texte et image © Broomberg & Chanarin, Adagp 2018

© Centre Pompidou / Dist. RMN-GP

Den andra serien är inspirerad från den bibel de hittat bland Brechts tillhörigheter. De har använt en hel bibel – inberäknat både gamla och nya testamentet – för att göra sina tavlor. De är uppväxta med bibelläsning och har använt sig av den israeliska filosofen Adi Ophirs sarkastiska ord beskrivande bibeln: ”från början är nästan alla hans skapelser katastrofala… Katastrof är hans operativa sätt, hans främsta verktyg.”

Det Himmelska Våldet sätter i relation två analoga system: våldet som finns beskriven i bibeln och det vi ser i främst dagspressens bilder. Konstnärerna har noggrant valt ut fotografier ur Londons arkiv (”Archive of Modern Conflict”). Varje tavla består av Bibelsidor som var och en utgör ett kapitel – vissa ord är understrukna i rött med moderna fotografier i relation till dessa, klistrade på respektive sida. Flera är ironiska och samtliga stöter sig med eller framhäver den bibliska texten samt ställer frågor angående innebörden av dagens visuella världsåskådning samt av bibelns katastrofbehandling.

När jag frågade varför de inte valt kärleksbudskapet, som trots allt också finns i bibeln, pekade de på en av tavlorna vilken de påstod var mer positiv, men även där hade jag svårt att hitta några upplyftande bilder. Men som sagt kärlek var inte skälet till deras prisade verk. De har ställt ut internationellt och deras samarbete bidrar till stor frihet i deras arbete ”genom våra olika läggningar blir vi nästan anonyma för varken den ena eller den andra är verkens egentliga konstnär”.

Besökaren går inte oberörd ifrån Centre Pompidou, varken från den sydafrikanske fotografens realdokumentär om ett land långt borta och ändå nära oss i dagens alltmer polariserande värld. Eller från bildernas våldsamma intrång på näthinnan i den andra utställningen. Kanske något att tänka på nästa gång vi tar fram vår smartphone för att ta ännu en bild att sprida på nätet?

Anne Edelstam, Paris