Den frågan bemöts i vår på Djurgården, i Stockholm.

Stilla skönhet – titeln på Waldemarsuddes vårutställning – blir resultatet av ett estetiskt samspel mellan den nordiska och östasiatiska konsten.

Vi har redan upptäckt likheten mellan våra länder vad beträffar maträtter. Sushi har ju närmast blivit en nordisk specialitet efter att ha importerats från Japan för några år sedan. Fisk har länge varit en stapeldiet hos oss som hos dem så det är väl inte så konstigt.

Inom design har vi också gemensamt en förkärlek för det enkla och strama samt för naturmaterial. Våra vanor att ta av oss skorna i farstun, en otänkbarhet för de flesta som bor på kontinenten, delar vi likaså. Deras ångbad och våra bastubad är ett annat exempel.

Så varför inte inom konsten? Egentligen är det inte så underligt men det är ovanligt med en liknande utställning där besökaren kan jämföra konstverk och kultur från våra olika länder. En intressant blandning ger dem nytt liv i ett delikat samspel.

Ett 70-tal konstnärer (Helene Schjerfbeck, Einar Jolin, Albert Johansson, Kazuyo Normura) och formgivare (Ingegärd Råman, Shoji Hamada) ingår i utställningen. Måleri, teckningskonst, grafik, keramik och textil av japanska, finska och svenska konstnärer visas från 1900-talet fram till idag. Interaktionen gick i vardera riktningen: de östasiatiska konstnärerna blev likaså inspirerade av vår skandinaviska stil.

Värdet av att uppskatta vardagens skönhet, vilket är den japanska estetikens grundtanke, började redan i Europa med japonismfenomenet under slutet av 1800-talet. Det märks på dåtidens konstnärer, både franska som engelska och svenska.

Däremot ansågs defekterna i bruksföremålen i väst, till skillnad från i Japan, som ett misslyckande. De nordiska länderna lärde sig att uppskatta den japanska traditionen. Där synliggjordes misstagen till och med genom att lagningen i keramikföremålen förgylldes. Kimonor visas i samspel med vävnader och stilleben i ett mycket lyckat och ”stilla” samspel på Waldemarsudde.

Det värmde mitt hjärta i dessa dagar då våra hjärtan slits i stycken av alla nedslående nyheter vi dränks med. Kanske vi kan lappa och laga våra hjärtan och växa till att bli bättre och klokare människor? Det är genom vår brokenhet vi bryts upp och öppnar oss för den sanna Kärleken. Är det inte så? I vilket fall som helst är det värt besöket vare sig vi behöver plåstras om eller inte.        

Anne Edelstam

Prins Eugenes Waldemarsudde

Stilla skönhet – nordisk och östasiatisk interaktion

15 februari – 31 maj 2020.