Kungaparet med före detta President Giscard d’Estaing

Härskarkonstutställningen som tidigare visats på Nationalmuseet i Stockholm har fått ett ansiktslyft och delats upp på två utställningar: den ena i Compiègnes vackra och nyrenoverade slott och den andra – mindre ansenlig – men nättare, i Malmaison.

Svenska kolonin, med Ambassadör Gunnar Lund i spetsen, samt några väl valda franska kulturpersonligheter – varav kulturministern Frédéric Mitterand och den före detta presidenten Valéry Giscard D’Estaing – samlades runt Sveriges Konung inför detta evenemang. Långa och utförliga tal hölls om våra gemensamma band länderna emellan.

”Er konung liknar faktiskt Bernadotte”, konstaterade en fransman när han stod och beundrade ett porträtt på denne.

Compiègne
Norr om Paris ligger detta anrika palats som har upplevt flera generationer franska konungar och kejsare promenera genom dess salonger och välansade park. Själva byn – som ligger i utkanten av en av Frankrikes vackraste skogar – är också värt ett besök.

Härskarnas livsöden: Napoleon I, tsar Alexander I och Bernadotte handlar denna utställning, på närmare 150 verk, om. Deras liv korsar, förenar och bestrider varandra. Bernadottes val som kronprins av Sverige 1810 har han delvis Napoleon att tacka för och även sin hustru Désirée Clary – Napoleons första fästmö och svägerska. Alexander I – liksom Bernadotte – kan ses som en klarsynt och skicklig politiker. Han var en bidragande faktor till nyskapandet av ett balanserat Europa. Hade Napoleons friande till tsarens ena syster accepterats hade kanske krig, förlust och till sist hans fall kunnat undvikas?

Byst av de tre härskarna

Efter att ha gått uppför den ståtliga marmortrappan, möts jag av de tre herrarnas imponerande byst. De introducerar kejserligt utställningen som åtföljs av en serie stora porträtt på desamma, uppklädda i sina uniformer och ordnar. Inga av maktens symboler har glömts bort. Kontrasten med de mjukare hustruporträtten av Josefin och Désirée blir desto större. Utsökta objekt som målade vaser och porslinsföremål, miniatyrer, sablar, urverk, uniformer, byråer, sekretärer, stolar, sängar, kandelabrar, urnor finns att beskåda, utspridda i slottets salonger.

Det raffinerade hantverket visar hur viktig empirstilen blev för både Sverige och Ryssland. Rysslands bronser konkurrerar dock med den franska produktionen. Men det är framförallt genom skulpterandet av sina olika naturstenar – varav även den svenska porfyren – där ryssarnas skicklighet syns. Rivaliserande endast med dess svenska motpartner från Älvdalen. Den gigantiska porfyrvasen bakom Rosendal slott är ett exempel på detta. Bernadotte inspireras också av empirstilen men han låter svenska snickare tillverka möbler i egen stil för att inreda slottet.

Entrén i Malmaison

Ermitaget såväl som det svenska kungahuset har lånat ut föremål från sina samlingar som för första gången återser Malmaison. Porträtt av Oscar och Josefin och en samling byster av deras barn samsas med deras ryska släktingar – Maximilian och prinsessan Maria Nicolaievna.

Det diadem Prinsessan Viktorias bar under sitt bröllop med Prins Daniel tillhörde för övrigt kejsarinnan Josefin, en påminnelse om släktbanden.

De personliga tillhörigheterna, prydnadssaker och bruksföremål belyser det postnapoleanska Europa. Bordsstället har en speciell plats med sin mästerliga teknik. Men i mina ögon får vaggan i mahogny, ebenholts och förgylld brons, den främsta platsen. Trots att jag dras även av den utsökt målade servisen med guldbord som har hållit under årens lopp. Servisen är uppdukad i ett vackert dekorerat rum, från vilket jag träder in i nästa som liknar ett tält. På vägen stannar jag upp vid en konsol med florentinsk mosaik. Jag fortsätter in i ett bibliotek, vars vägar täcks av fint inbundna böcker, en jordglob på ställning och ett magnifikt dekorerat arbetsbord i empirestil. Musikrummet är en liten juvel där det fortfarande ges konserter.

Detta och mycket mer, kan besökaren njuta av under denna tidsvandring i äkta empirestil – varav vissa konstverk, som annars bevaras i Sverige och Ryssland, har återigen placerats på sina originalplatser i Malmaison.

Text och bilder av Anne Edelstam, 05 okt. 2011, Paris.