A book about 8 important women: among whom Mary Robinson (the Irish former president); Ellen Johnson-Sirleaf (Liberia’s president and Nobel Peace Prize winner of 2011); Louise Arbour of the International Crisis Center.

I Görrel Espelunds utmärkta bok ”8 kvinnor som skapat världsrubriker” (Sekwa förlag, 2010) följer vi några av de få ledande kvinnorna i världen. De kan ses som exempel för oss andra att eftersträva inte för att få makt utan för att skapa en rättvisare och mer engagerad värld.

När jag lagt från mig boken, demonstrerar egyptiska kvinnor på Kairos gator för första gången på många år. Time har som porträtt på första sidan av sin tidning en ”revolutionär” som lika gärna kan vara en man som en kvinna, kristen eller muslim, vit eller färgad…

Det är kanske inte så mycket ledare vi behöver just nu som att de ledare vi har faktiskt lyssnar på sitt folk.

Görrel har i sina väldokumenterade reportage valt ut just sådana ledartyper som lyssnar, intresserar sig och faktiskt vill hjälpa sin nästa till ett drägligare liv. Samtliga har valt att gå sin egen väg och blivit förebilder, läser jag i förordet till denna intervjubok.

Mary Robinson, Irlands före detta president, tillträdde därefter ett tufft arbete på FN som högkommissarie för mänskliga rättigheter. Där satte hon igång en stor översättningskampanj av deklarationens 30 paragrafer som sedan har spritts ut i världen. Hon talar om vikten för rättigheter men också de skyldigheter det för med sig samt vikten av utbildning framförallt för flickor. De är dem som för kunskaperna vidare till sina barn. Hon var en given kandidat bland ”The Elders” – det äldreråd som är en grupp av respekterade och oberoende ledare.

Ellen Johnson-Sirleaf har kommit på världskartan efter att ha fått Nobels fredspris, i december 2011. Trots att det råder vissa kontroverser om henne, har Liberias president mycket att vara stolt över om inte annat att vara en frontfigur för afrikanska flickor som nu drömmer om ledarpositioner.

EU-kommissionären Margot Wallström var för oss svenskar en kvinna som förde vår talan i ett mansdominerat parlament. Hon var en av initiativtagarna till en jämställdhetskampanj som döptes till 50/50 för att få in hälften kvinnor i Europaparlamentet. Hon framhäver vikten av att kvinnor stöder varandra så att fler kvinnor får göra sina röster hörda och får inflytande. Sedan 2010 är Margot FN:s representant mot sexualiserat våld i konflikter.

Reem Asaad är speciell i denna intervjuserie för hon är en vanlig aktivist i ett ovanligt kvinnofientligt land: Saudi Arabien. Genom henne får vi lite insikt i ett land där kvinnor varken får köra bil eller lämna landet utan sin mans underskrift.

Helen Clark var Nya Zeelands premiärminister i nio år och blev känd som förkämpe för social rättvisa och integritet gentemot stormakterna. Sedan några år är hon UNDP:s (FN:s globala utvecklingsprogram) första kvinnliga chef. Helens mål är att UNDP tar på sig rollen som kunskapsbas, samordnare och strategiskt rådgivande gentemot länder i förändring.

Pia Sundhage är coach för inte enbart kvinnliga men även manliga idrottare. Hon har en lång fotbollskarriär bakom sig och den högsta träningsutbildningen i Sverige. Hon strävar efter att vara inspirerande och ge positiv ledning.

Louise Arbour, advokat, har verkat i Haags internationella domstol där hon var åklagare för Jugoslavien- och Rwandatribunalen. Därefter arbetade hon som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter innan hon, 2009, anlitades till chef för tankesmedjan International Crisis Group (ICG). Organisationen arbetar för internationell fred och säkerhet. Louise Arbour framhåller vikten av att kvinnor deltar mycket mer i fredsförhandlingar än vad de hitintills gjort.

Fredspristagaren Wangari Maathai är Kenyanska och har startat miljöorganisationen Green Belt Movement. Efter åratal av skogsavverkning blev torka och jordens utarmning en naturlig följd med svält som resultat. Men efter hennes initiativ till skogsplantering och rehabilitering regnar det igen och grödorna växer sig starka. Det har även utvecklats till en ekonomisk verksamhet där nu både kvinnor och män deltar.

Avslutningsvis kan tilläggas att det krävs många fler ledande kvinnor för ett rättvist samhälle och att de kvinnor som sitter i ledande positioner bör framhäva andra kvinnor. Samarbete, globalt tänkande, ödmjukhet för en fredligare, renare och bättre värld för alla och inte enbart för en elit: det är vad dessa 8 ledande kvinnor har gemensamt. Det är tid för kvinnor världen runt att stå upp för sina ideal och ta bladet från munnen. Världen kan inte vänta mycket längre med tanke på den ekonomiska krisen, föroreningen, klimatförändringen och alltmer munnar att föda.

Anne Edelstam, Paris