Japan var årets fokus på Paris bokmässa. Jag bestämde mig för att koncentrera mig på deras mangas. Tecknade serier är en frankofon specialitet så fransmännen tilltalas av de japanska mangas. Frankrike är det land som ger ut flest mangas i världen efter Japan.

Den store konstnären Hokusai

1812 reste Hokusai runt i Japan och tecknade med lätt hand sina upplevelser – en slags anteckningsbok – som publicerades två år senare. Den kallades då för ”Hikusais mangas” alltså hans skisser. Ordet ”manga” blev därmed allmänt känt. Men mangan som vi känner till den startade inte förrän i början av 1900-talet då de japanska humoristiska teckningarna invaderade dagstidningarna. Det var dock först efter det andra världskriget som denna specifika stil tog fart på riktigt.

Osamu Tezuka heter den moderna mangans fader. Hans serier ”Lost World” och framförallt ”Astro Boy” inspirerades av den amerikanska ”science fiction” litteraturen. Den lille robotpojken såg till att hålla ordning på världen i denna osäkra tid strax efter andra världskriget. 1959 bröt sig några ambitiösa, unga mangaskribenter loss från traditionen att skriva för en yngre publik. De skapade ”gekiga” – mangas för äldre, främst manliga läsare – i deckarstil eller med andra intriger. ”Josbei” är mangas för kvinnor med författare som Kiriko Nananan, som sedan spred sig som en löpeld och blev mer och mer populär.

Den moderna mangan

När jag bläddrade i olika mangas på bokmässan, förvånades jag över att, trots att vissa detaljer på kläderna till exempel, var så välgjorda, var ansiktena på huvudpersonerna enkelt tecknade, ibland enbart med några streck. ”Det är för att läsaren lätt ska kunna identifiera sig med personen, oberoende av hur han eller hon ser ut” berättar Sébastien som står i ett av stånden. Det finns mangas för alla åldersgrupper förklarar han vidare. ”Jo, vuxna fransmän läser dem också” fortsätter han till min stora förvåning. Katten ”Chi” till exempel är en liten bondkatt vars äventyr stora som små följer med förtjusning. Katten är enkelt men expressivt ritad och böckerna små och behändiga att ta med sig, billiga är de också. Så varför inte?

Att en av världens mest lästa bok – bibeln – skulle kunna bli en populär manga var jag dock tveksam mot. Men jag fick mig en tankeställare när jag läste ett nummer av de fem som kommit ut och som redan har översatts i 21 språk och tryckts i mer än 2,5 miljoner exemplar! Ett gäng japanska konstnärer har på detta vis velat göra bibeln tillgänglig för alla. Teckningarna är välgjorda och varje sida i mangan refererar – längst ner på sidan – till vilken bibelbok och kapitel den är ägnad.

Mangas ges ofta ut i serier, ibland kommer ett nummer ut varje månad, ibland mer sällan. Jag hittade till och med en serie väldokumenterade mangas om vikingatiden, kallad ”Vinland Saga”. En annan serie liknade vilda västern. Också mycket populär enligt försäljarna.

Fransmännen upptäckte mangas på den franska televisionen för ungefär tjugo år sedan, men de tryckta mangas blev populära först i början på 2000-talet. Enligt David, en tonåring, jag pratade med läste han numera enbart mangas. Hans äldre bror, Lucien påstod att han hade vänner som pluggade japanska och ville resa dit och läsa på universitet tack vare mangas.

Kinesisk tecknad serie

När jag promenerade runt på bokmässan och tittade på diverse mangas och pratade med yngre såväl som äldre läsare, drogs min uppmärksamhet till en affisch med en magnifik ritning av vad jag trodde var en mangafigur. Jag tog mig till ståndet i fråga och började bläddra i de få böcker som låg där. Patrick Marty, författaren, satt och signerade. Jag frågade honom om han var den förste fransmannen att skriva mangas. ”Nej, detta är inga mangas” svarade han mig. ”Han som ritar är en äldre kines” fortsatte han. Patrick reste ofta till Kina och hade fascinerats av en kinesisk hjälte från tusentalet. Det var domaren BAO (999-1062) som representerade den obeveklige domaren. Det lilla förlaget Fei i Paris har enbart funnits sedan 2010 men har redan nått sin publik med sina tecknade seriefigurer. Teckningarna är utsökta och även uppförstorade förlorar de inget av sin genialitet och känslighet. Tvärtom. En ny stil är född vill jag definitivt påstå. Ett mellanting mellan mangan och litteraturen där det skrivna ordet kanske närmar sig mer den klassiska litteraturen.

De japanska tidskrifterna

Samtidigt som bokmässan hyllar Japan, visades en kort utställning på det asiatiska muséet, Guimet, i Paris. Det var en hyllning till den lokala tidningen och framförallt dess journalister som – trots katastrofen – fortsatte att arbeta. För ett år sedan, den 11 mars 2011, hände den stora jordbävningen i Japan, följd av den gigantiska tsunamivågen vi alla har läst om. Detta ledde till att Fukushimas kärnkraftsanläggning blev skadad och läckte radioaktivitet. Trots farorna och skadorna på redaktionen fortsatte journalisterna på dagstidningen Ishinomaki Hibu Shimbun att skriva. De hade läst om människors panik efter tidigare jordbävningar och ville hjälpa till så gott de kunde. De ville också hindra påföljder av ryktesspridningar genom att försöka så gott det gick att själva verifiera vad de hörde så att läsarna skulle få så gedigna nyheter som möjligt. De gav sig ut för att samla information som de sedan skrev för hand på stora banderoller som de klistrade upp på diverse platser i staden eftersom varken Internet eller datorer fungerade längre.

Andra officiella medier har dock kritiserats för att de hållit både regering och Tepco – det företaget som hanterade kärnkraftverket – under armarna och inte informerat invånarna om farorna. Hur kunde Japan tillåta sig ett annat Hiroshima? Hur kunde de vara så naiva? Undrade många. Hur kunde de sedan undanhålla viktig information om vikten av kärnavfallet och faran för de boende?

Moto Hagio – en känd tecknare av mangas för unga flickor – var en av de första som förstod allvaret av situationen. Hennes huvudperson Nanohana har förlorat sitt hem och sin mormor men ger inte upp hoppet utan kommer på olika lösningar för att få en bättre tillvaro. Moto Hagio läste på om konsekvenserna av Tchernobylolyckan och fick sin huvudperson att använda de tricks som hjälpt invånarna där.

Många frågar sig idag om alternativen till kärnkraften och om mediernas oberoende plats i Japan. Frågor ställs på sin spets. Det kanske är för snart att hitta svar ännu. Men vi bör alla ställa oss dessa frågor. För idag är det inte nationella problem eller lösningar. Världen är global. Så är det även för oss journalister och för alla mangaskribenter liksom för er läsare. Vi är alla ansvariga för våra liv och samhällen.

Anne Edelstam, Paris.