Den franske satirtidningen Charlie Hebdo är återigen i blåsväder. Knappt har demonstrationerna i arabländerna börjat lugna ner sig efter stormen kring en kontroversiell film om profeten Muhammed så publicerar tidningen nya satirteckningar om fanatiska muslimer.

Kan vi skämta om religion?

Länge har franska humorister skojat om kristendomen, kyrkan, kyskheten inom katolicismen och varit avskydda av den religiösa högerfalang som ansåg sig kränkt. Coluche, Pierre Desproges för att nämna några kända namn drog sig aldrig trots det för att fortsätta med sin satiriska samhällskritik.

Dockor skapas i början av varje ny fransk regering med de olika ministrarna och varje kväll skämtas det hej vilt om vad dessa sagt och gjort under dagens lopp. Fransmännen uppskattar enormt dessa ”pseudonyheter”. Tilläggas bör att serier för vuxna säljs i detta annars så litterära land mer än i många andra länder.

Vad som kanske är mindre känt är att i arabvärlden under profetens tid fanns det ambulerande satiriker och humorister som gjorde precis samma sak. Deras sätt att kritisera överheten och sociala orättvisor var just genom humor i form av roliga historier, poem, sagor…

Det är alltså inget nytt fenomen utan ett vapen som existerat och använts i alla tider och kulturer mot överheten.

Egyptierna är speciellt kända för sin känsla av humor och drar sig inte för att själva skämta om både ”skäggiga gubbar” och beslöjade kvinnor. Det är bara att titta på Internet och se den uppsjö av roliga teckningar som tillkommit efter islamisternas framfart i dessa länder.

Kontroversiell film

Den skrattretande dåliga filmen om profeten publicerades för flera månader sedan och kan enbart ha varit en ursäkt för vad som troligtvis var ännu ett av el-Qaidas dåd när de dödade bland annat den amerikanske arabtalande ambassadören i Libyen. De första att förfasa sig över detta var libyerna själva som protesterade mot terroristerna med plakat och demonstrationer. Anti-amerikanska demonstrationer blossade trots det upp lite varstans i arabvärlden. I Frankrike har anti-västerländska demonstrationer som var tänkta att äga rum på lördag fått avslag av regeringen. Missnöjda folkmassor uppviglas lätt av ledare som vill förleda dem bort från en trist verklighet som de har svårt att tackla till att skylla på ”den andre”.

Det förekommer inte bara i arabvärlden… Det räcker med att se den smutskastning som äger rum bland våra politiker för att inse att det ligger politiskt spel bakom. Det var inte så många år sedan västvärlden skyllde det mesta på judarna. Nu är det muslimernas tur och de slår tillbaka! Resultaten vi får leva med idag.

Priset att betala

De flesta religiösa föreningar i Frankrike har fördömt serieteckningarna och Charlie Hebdo för ”uppvigling till våld”. Charb – chefredaktören – försvarade sig med att säga att det har med yttrandefriheten att göra. Han vill skapa debatt kring ämnet. ”Sälja lösnummer” säger cynikern.

”För de som är missnöjda kan vi mötas i rätten” fortsätter Charb som tillägger att tidningen har under tjugo år drivit 14 processer mot högerextrema katolska grupper men bara en mot en islamisk grupp. Var det en bra idé att publicera dessa teckningar just nu kan man undra? ”Om vi skulle ta i beaktande allt som händer i världen skulle vi aldrig kunna publicera något” försvarar Charb sig. Den franske inrikesministern – Manuel Valls – inflikar att ”yttrandefriheten är en rätt i vårt land och vi kommer inte att tolerera några motdemonstrationer”.

För säkerhets skull har franska skolor stängt i Tunisien och alla franska ambassader och skolor i muslimska länder kommer att stänga under fredagen – den muslimska bönedagen – då man räknar med upplopp.

De senaste dagarna har redan 30 personer fått sätta livet till och flera hundra har skadats. Det är kanske dags för dessa länders regeringar att förklara för sitt folk att i en demokrati kan inte regeringen lägga sig i yttrandefriheten utan den lever sitt eget liv. En sanning som de nyvalda islamistledarna kanske har svårt att vilja beakta…

Revolutionerna i arabvärlden har dock lett till konstnärliga yttringar som svårligen kan tystas ner igen. Ska vi då i västvärlden förses med munkavel – eller som i alla diktaturer – införa självcensur för rädsla av repressalier?

Ska karikatyren av en muslim sittandes i rullstol (med hänvisning till den Oscarsnominerade filmen Les Intouchables ) med en ortodox jude som skjuter på i Charlie Hebdos senaste nummer Les Intouchables 2 leda till flera kravaller och mera dödande återstår att se. Fanatiker och extremister kommer nog tyvärr alltid att finnas men nu måste arabländernas nya regeringar visa att de kan tygla dessa och trygga befolkningen. Det är trots allt deras revolution och inte vår det handlar om just nu. Vad jag efterlyser är en arabisk Nelson Mandela: var är du? Världen behöver dig!

Anne Edelstam, Paris