Aurélie Filippetti – den eleganta franska kulturministern – tog sig tid att gå runt och besöka de hundratals stånden som årets samtida konstmässa utgör på Grand Palais i Paris.

Inför detta 40-års jubileum hade Jennifer Flay – FIACs direktör – sett till att nivån fick sig ett ordentligt lyft för att konkurrera med andra internationella konstmässor framförallt Basels.

Aurélie Filippetti

40-års jubileum

Tack vare en subtil balansgång mellan de nationella och internationella gallerierna har FIAC (Foire International de l’Art Contemporain – Internationell Samtida Konstmässa) lyckats presentera ett brett panoramaperspektiv. Lördagen den 26e oktober väljs vinnaren ut för Marcel Duchamps årliga konstpris. Fyra kandidater är på listan av finalister: Farah Atassis målningar vars perspektiv återges genom ett intrikat rutmönster; ett intressant och stigande galleri, Kamel Mennour , med en installation av Latifa Echakhch visar ett Mellan Östern annorlunda än en krigszon; Claire Fontaine är egentligen en duo med James Thornhill och Fulvia Carnevale och presenterar också en installation; Raphaël Zarka ställer ut en skulptur.

Överlag var årets FIAC mera ”konservativ” än andra år. Galleristerna hade valts ut noggrant och många konstnärer var kända och ”säkra kort” på marknaden. I dessa osäkra tider kanske organisatörerna ansåg att det var bäst att satsa på konst folk vågar investera sina pengar i?

Jennifer Flay verkade anse detta när hon medgav att ”i år har vi varit extra noga med att välja ut de gallerier som är starka på den internationella marknaden, som Neugerriemschneider från Berlin, Fortes Vilaça från Brasilien (med 4 andra brasilianska gallerier: en nyhet!) och David Kordansky från Los Angeles men även nyare gallerier som Vitamin Creative Space från Kina.” Inte att förglömma är att FIAC framförallt är en konstens handelsplats.” I det avseendet har Flay gjort bra ifrån sig: för tio år sedan, när hon började på sitt ämbete, var det inte ens säkert att mässan skulle kunna fortsätta för den gick så dåligt. En av konsttidningarnas rubriker var då: ”FIAC 30 år. Födelsedag eller begravning?” I år var det ”Samtida konst i majestätisk form!”

Claire Morgan

För min del tycker jag att konst framförallt ska vara till för att förvåna, förstora och förtydliga samhällsproblem, eller enbart roa eller glädja besökaren. Det viktigaste att tänka på när man köper ett konstverk är att man ska leva med det länge utan att tröttna på det. Ungefär som när man köper en dyr soffa är knallrosa kanske inte den färgen man bör falla för även om det är på modet just då… Konstverken ska tala till en. Det var få som gjorde det trots allt under denna mässa med några undantag av vilka var den i trä gigantiska statyn av Mickey Mouse kallad ”Better Knowing” av Kaws från det franska galleriet Perrotin och en amerikansk konstnär, David Datuna, som leker med glas och gör tredimensionella kollage vilka stod ut i sin originalitet. Ett nyöppnat galleri, Schukin, i Paris visar honom som sin invigningskonstnär. Flera färgglada skulpturer av indiern Anish Kapoor, Clair Morgans fina och intrikata arbeten med uppstoppade djur och Jaune Plensas gigantiska huvuden (även utställda på olika ställen i Bordeaux) är väl värda att nämnas också

.Jaune Plensas i Bordeaux

FIACs uppsving

Mässan konkurrerar starkt med den i London, Fierze, som äger rum enbart en vecka tidigare. Att FIAC slår högre visas på att till och med engelska och amerikanska gallerier kämpar för att vara med. Mollie Dent-Brocklehurst från London påstod att ”på FIAC kan vi koncentrera oss på de franska och europeiska marknaderna samt skapa en bro mellan Ryssland och Mellersta Östern”.

Tyskarna med inte mindre än 22 gallerier var också väldigt närvarande i år. Det är ett tyskt galleri som presenterar Ei Weiweis enda skulptur.

Men skandinaviska gallerier saknades vilket är synd för vi har många fina konstnärer att visa upp. Men svenskarna verkar inte ha något intresse för FIAC eller kan det vara språket som utgör ett hinder?

Martial Raysse

Medan undervåningen stoltserar med de förnämsta gallerierna har flera mindre kända gallerier fått plats på övervåningen där jag stötte på kulturministern som också var intresserad av att beskåda konst utöver det vanliga.En av årets nyheter är utvidgningen av FIAC till flera andra delar av staden. Trädgårdar, museer och längst med floden står installationer och skulpturer utställda till parisarnas glädje denna ovanligt varma och soliga höst. Konsten expanderar från år till år och det är roligt att se. Många av dessa verk bär ett samhällsmeddelande: till exempel den gigantiska flodhästen i trä med en (levande) människa som sitter på dess rygg och läser en tidning på samma gång som han skriker och visslar för att göra oss uppmärksamma på världens föroreningar (Allora & Calzdilla). Om de lyfter blicken på det fashionabla Place Vendômes husfasader förvånas fotgängarna av den japanska konstnären Tadashi Kawamatas små trähyddor som hänger som fågelbon på fasaderna.

David Datuna på galleri Schukin 

En sak är säker: Paris är en evig fest och festligheterna runt FIAC är verkligen upplyftande vare sig man har pengar att investera i konst eller inte.

Anne Edelstam, Paris