Waldemarsudde har öppnat sina dörrar för två intressanta utställningar. Ni har fram till januari 2014 att ta er den vackra vägen ut till Djurgården i Stockholm och njuta av underbara Skagenmålningar samt beundra Carl Malmstens handgjorda möbler – veritabla smycken.

Michael Ancher. Fiskare i färd med att sjösätta en roddbåt 1881

Skagen: en skandinavisk konstnärskoloni (till 26 januari 2014)

Det nedre galleriet bjuder på flera av konstnärskolonins finaste verk. För er som varit i Skagen, på norra Jylland, har ni säkert märkt det specifika ljuset som finns där, samt dess böljande sanddynor, det som drog alla dessa konstnärer just dit. Det är en fin liten by, absolut värd besöket även om den inte är den fattiga fiskeby den en gång var. Men hur miserabelt och farligt livet var för fiskarena som gav sig ut till havs under prekära förhållanden får besökaren uppleva genom de realistiska målningarna på Waldemarsudde.

Vikten av att umgås och dela idéer med likasinnade konstnärer – vilka ansågs vara ”rebeller” – gjorde att denna konstnärskoloni skapades (1870-1910). I denna ingick norrmän och danskar (bland andra Anna Ancher, P.S. Krøyer, Viggo Johansen, Christian Krohg) samt svenska konstnärer (Oscar Björck, Johan Krouthén, Wilhelm von Gregerfelt och Anna Palm) och några från andra europeiska länder. Utöver de band konstnärerna skapade sinsemellan blev deras relation till invånarna lika viktig den.

Målningarna koncentrerar sig på havet, fiskarena och deras liv och familjens ångest när en båt havererar, på omnejden med sanden, dynorna, postdiligensen som kom då och då med nyheter från omvärlden, men även på glada fester med dryck och god mat. Gemensamt för tavlorna är det speciella nordiska ljus över havet och stränderna som genomsyrar dem. Flera konstnärer hade studerat måleri i Frankrike med de stora mästarna där men ljuset kunde de enbart finna i Skandinavien. Ett ljus som få Europeiska mästare intresserat sig för lustigt nog.

Oscar Björk

Konstnärskolonier blomstrade under denna tid som reaktion mot både industrialiseringen och mot konstakademierna som ansågs alltför konservativa och gammalmodiga. Friluftslivet, gemenskapen och stödet från meningsfränder stimulerade och inspirerade dessa målare. Verken bär tydliga tecken på inflytande av impressionisterna och realisterna.

Carl Locher

I slutet av galleriet på Waldemarsudde visas en samtida konstnärinna, Annica Karlsson Rixon (f.1962), och hennes ”dialog” med Skagenmålarna. Genom sina verk fördjupar hon diskussionen om nätverkandets betydelse bland konstnärer i dåtid och nutid, från Skagen till Los Angeles.

Innan jag steg in på Carl Malmstens utställning på övre våningen tog jag mig, som jag alltid gör, varje gång jag kommer hit, en titt in i prins Eugens salonger med de alltid lika magnifika blomsteruppsättningarna. En eloge till den person som står för dessa!

Carl Malmsten (till mars 2014)

Formgivaren och pedagogen upptäcker vi i och med denna kompletta utställning. Det är både ett retrospektiv på formgivaren och inredningsarkitektens livsverk liksom en framåtblick på den generation Carl Malmsten har inspirerat och format. Waldemarsudde har lånat in unika möbler skapade mellan 1910 – till 1972 (då Carl Malmsten dog) från företag, privatpersoner, institutioner och museer och visar upp dem på ett scenografiskt intressant sätt.

Carl Malmstens genombrott kom tidigt – redan 1916 fick han i uppdrag att formge möblerna till Stockholms stadshus. 1923 blev han ombedd av dåvarande kronprinsen – sedermera kung Gustav VI Adolf – att rita möblerna till stora salongen på Ulriksdal. Dessa möbler tyder på hans skicklighet att anpassa äldre formtradition till moderna funktionskrav. Under 20-talet samarbetar han med en av sin tids mest framstående arkitekter, Ivar Tengbom. ”Swedish Grace” kom dessa möbler att kallas eftersom de var så lyxiga och exklusiva med dyrbar intarsia i exotiska träslag. Möblerna han ritat till Konserthuset (1925-26) samt till Ivar Krügers kontor på Tändstickspalatset (1926-28) ledde till hans internationella genombrott på Världsutställningen i Paris 1925.

Men han ritade även enklare funktionsmöbler för allmänheten. Dessa var med på den kända Hemutställningen 1917 på Liljevalchs. Allmogestil och hantverkarkänsla präglade denna stil. Han hade känsla för både detaljer som för deras essens. För att sprida sina möbler öppnar han Malmstensbutiken 1930, sedan 1940 belägen på Strandvägen. Vissa får stor spridning i det svenska folkhemmet och tillverkas och säljs än i dag som till exempel pinnstolen Lilla Åland.

Få formgivare med liknande hantverksskicklighet och skaparförmåga har satt sin prägel på svenska möbler som Malmsten. Vi har att tacka för hans utpräglade formsäkerhet, förmåga att förena tradition med innovation samt pedagogiska gärning med entreprenörskap. Malmstensskolorna, Capellagården, Musikinstrumentakademin, hantverksateljéer understryker hur hans pedagogik har förvaltats och förts vidare.

Innan jag lämnade Waldemarsudde gick jag in på prinsens egen toalett, inte så mycket för ett pressande behov, utan för att toaletten är så magnifik att den är värd ett besök i sig! Så muntra upp er i vintermörkret med en tur till en av huvudstadens pärlor och upplev två helt olika men lika intressanta utställningar i vacker slottsmiljö.