Det är numera svårt att tänka sig att det fanns en tid innan Eurostar – snabbtåget som tar parisare från dörr till dörr – under kanalen – till London på 2 timmar och 20 minuter. Med tidsskillnaden vinner man dessutom en timme på vägen dit. På grund av de skyhöga bostadspriserna i London väljer allt fler att dagligen pendla.
Jag tillhör dock inte dessa pendlare utan tillgodogjorde mig denna Londonresa tack vare en länge sedan införskaffad biljett till en av världens bästa trädgårdsutställningar. RHS (Royal Horticultural Society) Chelsea Flower Show (21 – 25 maj) – Chelseas Kungliga Trädgårdsodlingsförening – äger årligen rum under fem dagar sedan 1905 i sjukhusets stora park som ligger i södra London. Men trädgårdsutställningen började redan på 1800talet.
Saatchi gallery – ett innovativt konstgalleri som denna gång visade en amerikansk blandutställning med flera amerikanska samtida konstnärer – ligger precis norr om trädgården. Många affärer runt om passade på att tävla om de finaste blomsteruppsättningarna i sina skyltfönster. Jag drogs in i en med en enorm blomsterfågel och en annan där skyltdockornas ansikten hade bytts ut mot färska blommor, en hel fasad hade också utsmyckats med blad och blommor. Så redan innan det var dags att gå in på utställningen var jag uppspelt. Men det var inget jämfört med den otroliga blomsterprakt jag skulle konfronteras med!
Utanför det enorma uppsatta tältet visades trädgårdsanläggningar upp med ditkörda träd och klippblock,, vattendrag var utgrävda inför spektaklet, matchande plantor och blommor prydde det hela, i vissa fall tillsammans med slingrande stigar eller vackra byggnader. Priser från guld, via förgyllt silver, silver till brons samt andra priser hade satts upp bredvid de mest uppseendeväckande anläggningarna.
Hantverk, trädgårdsverktyg, blommiga paraplyer, underlägg, servetter, smycken… ja, allt man kan tänka sig en blomsterälskare önskar sig fanns att köpa. För visst är detta en stor marknad där handlarna ser sin chans att utöka klientelet. Även skulpturer visades upp – framförallt uppseendeväckande var skickligt och verklighetstroget utförda djur tillverkade av drivved. 
Inne i tältet möttes jag av en explosion av blommor i alla dess färger – samlade i grupper av diverse sorter: rosorna var utställda tillsammans med ruinliknande arkader. Jag upptäckte flera sorters pioner, luktärter, hortensior, geranium, floxia, orkidéer, kaktusar, tulpaner… jag inte ens visste existerade.
Det fanns även stånd som representerade vissa länder: Thailand stoltserade mitt i tältet med elefanter och gudar, Sydafrika hade tillverkat en fantastisk bild på Nelson Mandela med hjälp av torkade blommor i en palett av åtta naturliga färger.
”En trädgård är en av de få saker i fängelset man kunde kontrollera. Att plantera ett frö, se det växa, ta hand om det och sedan skörda det, gav en enkel men bestående tillfredställelse. Känslan av att ta del av denna lilla jordbit gav en liten känsla av frihet” Nelson Mandela (fritt översatt från engelska).
På eftermiddagen vällde det in folk och jag kände mig nöjd för dagen. Jag hade till och med klarat mig utan en enda regnskur vilket är ovanligt i denna del av världen… Alla sinnen fyllda till bristningsgränsen med de härligaste dofter, färger, kreativitet, estetik, staplade jag vidare med trötta fötter men glatt sinne.
Victoria and Albert:
är ett av mina favoritmuseer i London. Denna gång visades en utställning av den kände engelska designarkitekten William Kent (22 mars – 13 juli 2014). Tunga förgyllda möbler kontrasterade med de strama slott till vilka de hade beställts. William Kent (1685-1748) var den ledande arkitekten och designern i det tidiga georgianska England. Utställningen är intressant ur ett historiskt perspektiv då England var en relativ ny nation efter unionen med Skottland (1707) och tillträdet av den hannoverska kungliga familjen (1714).Utställningen är en av en rad evenemang för att fira engelsk/tyska trontillträdet för 300 år sedan. Den tyska ådran märks fortfarande i drottningens stramhet och protokollära noggrannhet men det är möjligt att den vattnas ur tills nästa generation tar över tronföljden…Men William Kents stil – starkt influerad av hans studieår i Italien – lever vidare inte enbart i flera engelska slott men även i vanliga hem. Utöver sina arkitektoniska planer för slott och parker, var han en mångfacetterad konsthantverkare och konstnär. Av de utställda cirka 200 verken, fanns ritningar, målningar, skulpturer, möbler, bok illustrationer, teater- och kostymritningar…
I stark kontrast till den georgianska stilen, var Bartha Contemporary Gallery (www.barthacontemporary.com) – ett galleri som visar samtida konst i centrala London (25 Margaret Street, London W1W), runt hörnet från den fashionabla Oxfordgatan. Familjegalleriet ägs av ett tysk/schweiziskt par vars son (som pratar flytande svenska tack vare sin halvsvenska mamma) tagit över och visade den tillfällige utställningen med Stephan Baumkötter (född 1958). Han är en av Tysklands ledande abstrakta konstnärer som arbetar i Köln och undervisar konst i Bremen. Målningarna är spännande och har ett djup – för trots att de först verkar helt monokroma upptäckte jag snart ett brett färgspektrum. Hans ritningars enigmatiska kompositioner skapar intressanta relationer till oljorna.
Innan jag reste tillbaka hann jag även med den nya hippa marknaden, Spittaflield Market, i östra London. Varje dag har de olika marknader, den dagen jag var där var det ”vintage” och antikviteter. Unga konsthantverkare och designers har samlats runt den permanenta marknaden och man kan för ett rimligt pris införskaffa unika och egenhändigt tillverkade kläder. Modet är för övrigt snäppet galet i London jämfört med Paris matchande, konservativa mode. En doft av galenskap lättar upp sinnet! Så släpp loss och ta er till London för att insupa nya intryck.
