Vem var denna provokativa konstnärinna som ställde till skandal när Moderna museet öppnade sina dörrar 1966 med monumentalskulpturen Hon?
Det upptäcker vi denna höst på Grand Palais i Paris.
En fransk-amerikansk konstnärinna:
Niki de Saint Phalle (1930-2002) – född i Frankrike men till större del uppväxt i USA – var en av 1900-talets mest populära konstnärer. Rikedomen och komplexiteten i hennes konst förblev dock länge oupptäckta eftersom fokus lades på hennes stora, runda kvinnofigurer. Denna ensidiga syn förändras helt efter att jag sett utställningen i Paris. En stark och engagerad kvinna växte i stället fram.
Hon var en av de första kvinnliga konstnärer som under sin livstid blev internationellt känd. I likhet med Andy Warhol lärde hon sig snabbt att använda sig av pressen och medierna för att sprida sin konst.
Autodidakt, inspirerades hon av Gaudi, Dubuffet och Pollock för att skapa sina unika och tidlösa verk i slutet av 50-talet. Hon tillhörde ingen konströrelse eller stil utan var sin egen med specifika teman och myter. Under ytan av verkens färgglada och komiska aspekter, fann jag, en annan aspekt hos Niki: våldet (hon spärrades in på dårhus i några veckor för att hon ansågs kunna skada sig själv och andra…), radikalismen och humanismen.
Denna vackra, intelligenta kvinna, som arbetat som modell, kom från en överklassfamilj. Hon var modig, intog starka politiska ställningar (kritik av George Bush, mot vapenindustrin i USA), var feminist (mot abortmotståndarna i USA, för jämlikhet) och låg i flera av sina åsiktstaganden långt före sin tid. 
Konstnärinnan som modell
I Sverige blev Niki känd främst under 60-talet då hon ställde ut sina nanas (kan översättas till ”tjejer” på svenska men syftar även på en klassiker av författaren Emile Zola: ”Nana”). Skandalen var ett faktum när publiken som skulle bege sig till Moderna museet fick gå igenom ett av hennes nanas – kallad ”Hon” – sköten för att komma in på utställningen. Några av dessa glada figurer finns fortfarande utställda på Skeppsholmen sida vid sida med sin andre mans Jean Tinguely skulpturer.
”Gevärskonst” och parker:
Kanske det var ilskan mot sin far hon uttryckte med sina konstverk när hon fyllde tavlan med målarfärg i kapslar hon sedan sköt på med gevär så att färgen fick rinna fritt? En hel serie med tavlor i den stilen finns med på utställningen. De visas sida vid sida med en surrealistisk film hon gjort av sin far kallad Daddy. Niki gör även upp med kyrkan och skjuter på katedraler och altare. Den röda färgen rinner nerför väggarna likt en flod av blod…
Efter att Niki de Saint Phalle gjort upp med sitt förflutna, fortsatte hon att försvara de svaga och de annorlunda; hon visade sin ställning mot rasism genom att måla flera svarta nanas.
Hon inspirerades av Antonio Gaudis park Güell i Barcelona och skapade i slutet av sitt liv flera skulpturparker: tarotparken Garavicchio i Italien, en annan i Jerusalem och en i Kalifornien. För att kunna bekosta dessa stora projekt, skapade och sålde hon tavlor och gravyrer, föremål som parfymflaskor, mindre skulpturer med mera.
För er som inte kan komma till Paris och se denna fantastiska utställning, kan ni förnöjas åt hennes färgglada, runda monumentalfigurer i Stockholm eller i en av hennes parker. ”Världen är rund, världen är ett bröst” säger den sanna matriarken hon var.
Kanske går vi mot en annan tid, en tid där det feminina i oss alla – män som kvinnor – tar över och återskapar en sund balans mellan det manliga och det kvinnliga? Niki de Saint Phalle kan vi i alla fall tacka för hennes glädjefyllda och roliga skulpturer vi fortfarande kan njuta av.
Anne Edelstam, Paris
