Under Louvrens glaspyramid och de flotta utställningssalarna finns utgrävningar av vad som en gång varit ett medeltida slott.

Ruinerna förtäljer om en svunnen tid.

Sedan slutet av 1100-talet dominerar Louvrens byggnader Paris. I början låg Louvren i stadens periferi men, under årens lopp, har den expanderat för att numera befinna sig mitt i stadshjärtat. Under 1600-talet var byggnaderna och Tuileries-trädgårdarna så pass nergångna att man till och med funderade på att riva allt! Men låt oss inte gå berättelsen i förväg utan vi tar oss i stället ner i underjorden och utforskar vad historien bär i sitt sköte.

1190 -1240

Philip-Augustus 43-år vid makten (1180 – 1223) markerade en förstärkning av den franska monarkin inrikes som utrikes. Paris – kontinentens första stad – fick ett nytt och mäktigt fort vars västra flygel förstärktes ytterligare för att förhindra en anglo/normandisk invasion.

Det imponerade fyrkantiga fortet (byggt mellan 1190 och1202) – omringat av vallgravar och med runda torn i varje hörn – fungerade i början enbart som arsenal. Dess centrala 30-meter höga torn dominerade kvarteret.

Det enda man numera kan beskåda av dess inre delar från den tiden är vad som var en nedre sal vars rundade tak hölls uppe av vackra pelare vilka fortfarande står kvar.

Det 100-åriga kriget (1337 – 1453)

Med kriget mot engelsmännen som närmade sig Paris, förstärktes fortet ytterligare. Dessvärre hade staden utökats så pass mycket att fortet inte längre låg i utkanten av staden utan omringades nu av hus. Därför tvingades man uppföra en ny stadsmur.

Från och med 1364, under Charles V, förvandlas fortet till ett grandiost slott där kungen slog sig ner. En behaglig trädgård anlades samt vackra interiörer inreddes med träpaneler, gobelänger och skulpturer.

Från medeltid till renässans

Det som du inte ser

Efter Charles VI gick slottet ett Törnrosa sekel till mötes och användes inte som bostad igen förrän François I bestämde sig, 1527, för att göra det till sitt residens. För att få in ljus och luft revs det stora tornet i mitten och slottet gick från medeltid- till renässans-stil.

Arbetena kom inte att nå sin kulmen förrän Ludvig IV kom till makten. François I tog bort delar av slottet och byggde till andra modernare. Senare uppfördes även ett helt nytt palats i vad som vi numera känner till som Tuileriesträdgårdarna och de båda slotten sammanlänkades med gångar.

Ludvig XIII lät riva en del av det medeltida slottets norra sida men det var under Ludvig XIV:s regeringstid som resterna av det forna medeltida slottet – vars murar vi anar i museets underjord – fick ge vika för vad som senare kom att bli den byggnad vi fortfarande kan beskåda.

Guidade turer tar besökaren igenom vad som en gång var början till Paris historia. En modell visar hur det medeltida slottet då såg ut och jag förvånades över hur litet det var jämförelsevis med dagens ståtliga palats. Vi togs runt fortet – in i gångar där jag häpnade att höra att det även fanns en soptipp och ett avloppssystem som mynnade direkt ut i floden Seine – och vidare ut till den lilla fyrkantiga gården.

Inte kunde väl Philip-Augustus ana att hans fort en dag skulle komma att bli världens största museum!

Anne Edelstam, Paris