Svenska ambassadören i Kairo, Charlotta Sparre, ordnade en kvinnokonferens i slutet av oktober 2015 för att förklara vikten av ökad jämlikhet i Mellersta Östern. Kvinnofrågor har varit på tapeten i denna del av världen sedan egyptierna började opponera sig mot det brittiska väldet i början på 1900-talet.

Stagnation

Visst har situationen blivit avsevärt bättre sedan början av 1900-talet, men ännu återstår mycket att göra. De egyptiska kvinnorna har stark karaktär och låter sig inte hunsas med hur som helst, men de har lagar och uråldriga patriarkaliska traditioner mot sig. Kvinnorna kan stoltsera med att de kämpat tillsammans med sina män för att besegra kolonialmakten; de har varit närvarande under de flesta revolutioner inklusive och kanske framförallt under den sista, år 2011, när president Mubarak föll. Hela Mellersta Östern stannade av varje vecka för att lyssna på sångerskan Umm Khalsoums röst – hon kallades bara för el Sitt, kvinnan – och ansågs viktigare än själva presidenten. Hoda Shaarawi och Doria Shawfiq är några av de mest kända feministerna i historien. Hoda Shaarawi hjälpte både franska och engelska suffragetter. Nawal el Saadawi (vars böcker finns översatta till svenska) fortsätter enträget i deras fotspår trots sin höga ålder. Men vad har egentligen genomförts? 

Bild på El Sitt 

President Nasser tog – genom en militärkupp – över landet 1952 och avsatte kungadömet som sedan Mohammed Alis tid, i början av 1800-talet, fört landet framåt. På 1950- och 60-talen blev kvinnornas roll alltmer viktig för ekonomin och många började studera på universitet, vilket även ledde dem till höga samhällspositioner som läkare och advokater. Landet moderniserades avsevärt trots nationalism och monopol. President Sadat – med sin halv-engelska fru – tillsattes på 70-talet och efter honom President Mubarak.

Kvinnosituationen förbättrades fram till början av 90-talet då en fundamentalistisk kvinnosyn importerades till Egypten från de arbetare vilka sedan 80-talet verkat i det wahhabitiska och stränga Saudiarabien. Deras förlegade kvinnosyn spred sig i Egypten och ledde till en återgång för kvinnor. Kulmen nåddes i och med president Morsis regeringstid med Muslimska Brödarskapets antifeministiska ideologi. Sedan dess fall har regeringen försökt få kurvan att vända uppåt igen men med den ökade osäkerheten i regionen har inte kvinnofrågor varit en prioritet. Sedan cirka år 2000 fram till 2015 har kvinnors situation stagnerat och i vissa fall även gått tillbaka.

Slöjan går sitt intåg på 90-talet

SIDA

Den svenska regeringen satsar framförallt på kvinno- och barnfrågor. Sidas roll i Egypten, tillsammans med FN, bygger bland annat på att aktivt försöka få med sig männen att bekämpa våldet och stereotyperna inom ramen för såväl privata hushåll som inom samhället. Genom en noggrann undersökning med frågor ställda till män och kvinnor, i städer och på landsbygden, ska beteenden kartläggas för att sedan kunna leda till förändringar som gynnar samtliga partner. Från dörrknackning till media, läkar- och lärarkåren samt på regeringsnivån måste fortfarande flera steg tas. Av de cirka 30 % analfabeterna i Egypten är de flesta kvinnor, av vilka många är utblottade, ensamstående mödrar som blivit övergivna av sina män. Familjedomstolarna spelar en viktig roll för att förbättra livet för dessa kvinnor genom att tvinga männen att försörja dem efter en skilsmässa.

Bakom den regressiva idén att kvinnor bör stanna hemma och ta hand om barnen i stället för att ge sig ut i arbetslivet och konkurrera med männen, spelar utbildning en väsentlig roll. Men inte enbart, för på universitetsnivån är det mer eller mindre jämlikt mellan könen men i arbetslivet har kvinnorna det mycket tuffare och får ofta ge vika för en manlig konkurrent. Därför krävde panelen en diskriminationslag och eventuellt anställningskvoter för kvinnor. Parlamentet bör också bli mer jämställt, tyckte de. Eftermiddagen avslutades med en nyhet: en komisk men lärorik och interaktiv teaterpjäs om kvinnlig omskärelse. Denna afrikanska sed – som inte har med islam att göra – är fortfarande skrämmande närvarande, framförallt på landsbygden men även i städerna. Där kan de lokala imamerna göra en aktiv insats och förklara att det går stick i stäv med religionen.

Inte att förglömma heller att Profeten Mohammed var anställd av en betydligt äldre handelskvinna han sedermera gifte sig med. Feminismen i Mellersta Östern startade i och med islams födelse trots vad vissa islamofober påstår. Det är fundamentalismen och traditionalismen som för kvinnoemancipationen bakåt vare sig det gäller kristna eller muslimer i Egypten.

Ambassadör Sparre avslutade dagen med att påpeka att det redan var ett steg framåt att så många män närvarade och var aktiva under konferensen. För det är med kvinnosituationen som med kolonialismen: man kan inte förtrycka halva befolkningen utan allvarliga konsekvenser för resten.

Anne Edelstam, Kairo