Paris vaknar sakta efter chocken från fredagens självmordsbombare, vars offer fortfarande blir fler, och man frågar sig om detta är ett tillstånd vi måste vänja oss vid. Det är det andra attentatet i den franska huvudstaden detta år, det första i januari, mot tidningen Charlie Hebdo och en kosher-affär. Har politikerna lärt sig något? Vad är lösningen? Mera bomber? Stoppa den fundamentalistiska ideologins spridning? Dessa är några av frågorna fransmännen ställer sig.
Jag hade inte ens hunnit packa upp från en intensiv tid i Egypten, där invånarna fått lära sig att leva i mer eller mindre krigstillstånd sedan revolutionen 2011. Utöver bomber, ekonomisk katastrof med uteblivna turister, är censuren hård och allas nerver i konstant dallring. Säkerheten är därefter: med kontroller in till samtliga större hotell och restauranger samt till museerna och pyramidområdet.
Nattliga patruller med avspärrningar har blivit vardagsmat för de utmattade Kairoborna. Men de har förstått faran med Muslimska brödarskapets ideologi och bekämpar den aktivt. Invånarna är grundligt trötta på religiös fanatism, vilket även visade sig i det låga röstantalet för salafisterna (ortodoxa muslimer) i oktobers parlamentsval. Det är samma fanatism som sprids sedan minst tjugo år tillbaka i våra europeiska moskéer och förorter utan att varken politiker eller media gjort något åt saken, vare sig det är av slöhet eller okunskap. Svenska staten skänker miljoner till fundamentalistiska organisationer utan att kontrollera vilka som styr dessa. Våra förorter lever sina egna liv, likt mini-stater inom staten, utan varken patrullerande poliser eller socialarbetare. När ska vi börja vår introspektion och sluta moralisera över andras?
Frankrike ”i krig”
Landet befinner sig sedan attentaten i undantagstillstånd, vilket kommer att fortgå i ytterligare minst tre månader, även om den huvudmisstänkte terroristen, Abdelhamid Abaaoud, dödats av insatsstyrkorna, dagen innan nästa terrorattentat i affärsdistriktet La Défense var planerat.
Trots undantagstillståndet, med vad det innebär av patrullerande soldater på gatorna samt förbud mot folksamlingar, hedras offren bland annat på Place de la République där parisarna samlas för att sörja, diskutera och visa sin solidaritet samtidigt som de vägrar att ge efter för rädslan. Den lilla italienska restaurangen Livio, som gått i arv i generationer, i närheten av där vi bor, står stängd, blommor ligger på marken och ljus har tänts, för ägarna dödades under konserten på Bataklan. På caféerna och marknaderna pratar alla om dåden. Tunnelbanan är tom. Gatorna ödsliga. Eiffeltornet lyser blått, rött och vitt.
President Hollande var märkbart skakad när han höll sitt första tal till folket. Redan dagen efter attentaten bombade franska flygvapnet flera terrornästen i Syrien. Manuel Valls, premiärministern, bad invånarna att vara försiktiga för vi kan vänta oss flera attentat. Så fort larmet gått att en attack var på gång, öppnade många sina dörrar för de flyenden, internet spelade även en viktig roll i att sprida kunskap om både offren och de som klarat sig.
Hundratals misstänkta har hittills gripits inom gränserna. Vissa av dessa individer var redan under bevakning. Ska man inte kunna samla in, eller sätta fotbojor, på de listade personerna innan något liknande händer? Vad kan man göra mot de imamer som sprider fanatism?
President Hollandes uppmaningar
Det är första gången självmordsbombare attackerar Paris på detta vis och tredje gången i Frankrikes historia som presidenten kallat till ett extraordinärt parlamentsmöte måndagen den 16 november.
”Frankrike är i krig”, förklarade Hollande. ”Ökad bevakning från poliser, säkerhetsvakter och armén har satts in. Detta är inte ett vanligt krig utan ett krig mot terrorister som hotar hela världen. Vi kommer inte att ge oss för dessa fega individer, vilka inte är oövervinnerliga. Attackerna beslöts i Syrien, organiserades i Belgien och utfördes här i Frankrike. Daesh har pengar, organisationer och celler överallt och massakrerar dagligen människor. Vi måste enas internationellt för att motverka dem. Därför har jag planerat in möten med både president Obama och Putin. I går gav jag order om att bomba Daeshs huvudkvarter i Raqqa. På torsdag sätter vi in flera flygräder mot dem. Vi är mer beslutna än någonsin att förgöra dem!”
Detta var några ord presidenten yttrade under sitt fyrtio minuter långa tal.
Parlamentet ska rösta igenom nya lagar för att underlätta avlyssningar, husrannsakningar, kunna frånta invånare med dubbel nationalitet deras franska pass samt inte låta misstänkta komma in i landet. Vissa radikala imamer har redan utvisats. Den illegala vapenhandeln togs också upp för ”det är med dessa vapen terroristerna dödar våra landsmän.”
5000 extra polisjobb ska tillsättas (sammanlagt blir de 10 000), tusen extra tulltjänstemän och ingen nerdragning för arméns budget fram till 2019. Försvaret ska moderniseras, samt reserver kallas in. Säkerheten är viktigare än budgeten inför detta internationella hot, förklarade Hollande som hittills försökt föra en budgetrestriktiv politik.
”Terrorn får inte förstöra våra liv, våra ungdomars drömmar, vår framtid. Klimatkonferensen kommer att bli av. Vi måste visa att vi inte ger upp hoppet. Ni parlamentariker representerar detta fria folk. Vi kommer att utplåna terrorismen [upprepade han flera gånger] och republiken kommer att segra!”
Han fick stående applåder från parlamentarikerna och sedan sjöng samtliga la Marseillaise, den franska nationalsången.
Men enigheten blev kortvarig för så fort presidenten talat klart började kritiken hagla – mest från oppositionen, av vilka han ändå ”lånat” vissa idéer – så hur enat Frankrike är bakom sin ledare kan man nog med rätta fråga sig. Och varför har de inte reagerat mycket tidigare? Borde inte våra politiker ha fått upp ögonen att något var i görningen redan efter attentaten i NYC den 11/9 2001? Efter detta har det ju varit flera i London, Madrid, Stockholm… men ändå har inget gjorts för att förhindra radikaliseringen.
Även om situationen kan liknas med ett krigstillstånd, kan man verkligen kriga bort fanatism?
Det är viktigt att förstå att vi alla kan bli rekryterade till en sekt och därför borde det vara en del av skolans program att förklara hur mental manipulering fungerar. De flesta anhängarna var varken fattiga, troende eller ens muslimer innan de lurades in i en av världens farligaste rörelse.
Det är enklare att förebygga än att rädda de som redan blivit indoktrinerade. Flera böcker finns om perversa narcissister, som de flesta ledarna verkar vara, men mindre har skrivits om anhängarna. En av de som gjort det är psykiatrikern Didier Lauru, som med sin bok beskrivit hur man blir en terrorist (De la haine de soi à la haine de l’autre – ”Från självhat till hat mot sin nästa” – på förlaget Albin Michel). Dessa indoktrinerade personer har utvecklat en tvådelad personlighet: en som fungerar normalt och en annan som helt saknar empati och förlorat all självkritik och moral.
I Frankrike finns det flera organisationer som hjälper familjer till ungdomar som hamnat i en av dessa rörelser att bli ”avprogrammerade”. Detta sker bäst med hjälp av före detta anhängare som kan tala ungdomarna till rätta igen och förklara det verkliga budskapet – eller snarare strategin – bakom Daesh.
Enligt den franske psykiatrikern, Boris Cyrulnik, vars böcker översatts till svenska, har dessa fanatikers idéer fått fäste alltför länge. Han jämförde Daesh med nazisterna, vilka 1929 enbart representerade 3 % av befolkningen och tio år senare 95 %! De använder sig också av ett totalitärt språk som är väldigt övertygande och som talar direkt till känslorna, en effektiv manipulationsteknik väl känd av sektexperterna och som är svår att bekämpa. En sak är säker, bomber kommer enbart att göra dem än mera stridbara. För fienden enar dem. Genom att ha låtit hatpropagandan hållas i våra förorter har vi alla bidragit till att sprida fanatismen och ”värre kommer det att bli”, enligt honom.
Sovande celler i Europa
Hans analys bekräftas av avhopparen Abu Khaled (i en utmärkt intervju av Michael Weiss) som förklarar hur han blev manipulerad och hjärntvättad av en välsmord internationell organisation som ”sätter skräck i sina anhängare, använder sig av angiveri samt glorifierar våld. Under anhängarnas indoktrineringsperiod fick samtliga (amerikaner, fransmän, svenskar, syrier, irakier…) bränna upp – eller överlämna – sina pass och deklarera att de tillhör Dar-el-Islam, Daeshs självutnämnda kalifat. Förra september anlände det mer än tre tusen utlänningar varje dag som ville tillhöra Daesh! Numera är siffran mycket lägre: cirka 50–60 per dag. Många har använts som kanonmat och tusentals har dödats eller lemlästats. Eftersom så många ”krigare” har försvunnit i Syrien, uppmanas dessa nu att i stället stanna kvar i västvärlden i så kallade ”sovande celler” och invänta order om att begå terrorattacker på plats när de blir tillsagda. Det är säkert en av dessa franska anhängare som begått terrorattackerna i Paris den 13 november”, förklarade Abu Khaled.
Utöver fanatikerna finns det även andra deltagare, som till exempel hårt tränade, före detta Saddam Husseins officerare. Dessa ateister, övade av bland annat KGB för att kriga och tortera sina fiender, var välbetalda och vana att bestämma. Efter USAs invasion i Irak sparkades samtliga. Utan att kunna något annat än att föra krig, vad skulle de ta sig till? Arbetslösa, bittra och förödmjukade. Förvånas vi då över att flera konverterade till Daesh, inte för att de trodde på deras ideologi, utan för att hämnas.
Hur många sovande celler finns i Frankrike? I Sverige? I Europa? Har vi några möjligheter att stoppa dem? Ingen är väl naiv nog att tro att det kommer att ta slut nu, att flera bomber kommer att hejda denna fundamentalism? I religionsfrihetens namn har vi låtit dem hållas alltför länge.
Bubblan har spruckit
Vårt eldorado har försvunnit. Paris, London och Stockholm är inte längre så annorlunda från Beirut eller Kairo, där jag hörde skottlossningar på natten i kvarteret där jag bodde, en bomb skadade flera poliser vid pyramiderna dagen innan jag skulle dit på en presskonferens, jag avbeställde en tilltänkt resa till Charm el Sheikh dagen innan det ryska planet störtade efter en bombattack, ett av de få ställen dit turister fortfarande reste. Inte längre! Egyptierna skakade på huvudet när de fick höra om dåden i Paris, och några sa att ”nu kanske ni förstår hur vi har det och varför vi står bakom vår president i kampen mot fundamentalisterna!”
Ska Paris nu också deserteras av turisterna? Ska vi inte våga gå ut och sätta oss på utekaféerna, eller gå på konserter? Vissa skyller redan på flyktingarna. Dessa flyktingar som flyr Daesh! Vill vi ha ett tolerant, öppet samhälle eller vill vi stänga gränserna och låtsas leva i ett Lalaland där vi tror att vi går säkra tills ännu en sovande cell slår till? När jag intervjuade Stockholms imam på Söders stora moské redan 2001 deklarerade han öppet att alla svenskor är ”horor för att de bär parfym och åker tunnelbana”. Ingen lyssnade på min varnande signal då. Kommer någon att lyssna nu?
Anne Edelstam, Paris
