Jean-Michel Othoniel, känd i Paris för sitt verk vid uppgången av T-banan Palais-Royal, leder oss nu in i Narcissus värld. På Petit Palais, i Paris, visas sedan hösten 2021, 70 skulpturer.

Förväntansfullt steg jag upp för den glasbelagda trappen till Petit Palais. Jean-Michel Othoniel har använt sig av indiskt azurskiftande glas, likt himlen, upplyst av solen, i likhet med den guldfärgade ingången till detta anrika palats omgjort till museum. Representerar det ingången från en värld till en annan, från verkligheten till sagans värld, från denna värld till nästa? Man kan tolka det på flera sätt – en sak är dock säkert: det är magiskt!

Denna soliga höstdag passade jag på att börja med att ta en kaffe i museets trädgård där 26 skulpturer är antingen upphängda i träden, likt pärlhalsband skimrande i solljuset, finurligt gömda i trädgården eller placerade i marmorgångarna. Narcissus teorem gör sig påmind. Besökaren kan inte undgå sin egen spegelbild. Det är onekligen passande för vår tid, när hela mänskligheten mäter sin självaktning i ”selfies” vars bilder sedan läggs ut på nätets sidor för allmän beskådning. Othoniel är vän av sin tid med sina spegelskulpturer.

Efter att ha gått nerför den vackert smidda trappan inne i museet och tittat upp på hans enorma glaskrona i olika färger, steg jag in i en mörk grotta. Det var kontrasternas rike. Denna avdelning fann jag mera spännande.

Konstnären visar här på resultatet av sitt samarbete med en mexikansk vetenskapsman, Aubin Arroyo. Matematikerns ”vilda knutar” påminner konstnären om sina egna glaskulor. Den enes vetenskapliga resultat blir den andres konstverk. Dessa visar också på människans otroliga komplexitet med en oändlig möjlighet till olika konstellationer. Vi är lika men ändå så olika. Och det är där som det vackra och det mystiska visar sig. Othoniels glasspeglar likväl som matematikerns knutar pekar på den kosmiska oändligheten. Narcissus mytologi får därmed också en annan innebörd, mindre självfixerad. Låt oss i stället för en osund navelskådning, förundras över livets magik.

Konst är en reflektion över vår mänsklighet samtidigt som den reflekterar människans oändliga kreativa förmåga. Från glaskonst till matematiska formler är steget kanske inte så långt i alla fall. Eller vad tror ni?

Anne Edelstam

Le Théorème de Narcisse

Petit Palais, Paris

28 september 2021 – 2 januari 2022