Rosa Bonheur (1822–1899) är lika känd i Frankrike som Bruno Liljefors är i Sverige. Denna utställning är hennes första retrospektiv sedan flera decennier och den första i huvudstaden. Musée d’Orsay hyllar i vinter denna frigjorda konstnärinnas 200-årsdag med målningar, skisser och teckningar till glädje för stora som små besökare.
Rosa Bonheur klev in i en helt mansdominerande värld och utvecklades tidigt att bli världsmästarinna på djurmålningar. Inför denna utställning har det samlats verk från privata ägare såväl som från museer. Teckning var hörnstenen i hennes arbete, vilket hon lärt sig av sin far, även han målare. På grund av att hon växt upp i armod och blev tidigt moderlös, lärde hon sig att ta hand om sig själv samt använde sin talang för att hjälpa till att försörja familjen. Vid 19 års ålder ställde hon ut för första gången. Sedan följde en strid ström av medaljer, beröm och beställningar.
För dagens betraktare är det inte enbart förundran över hennes otroliga skicklighet med både pennstrecken som färgkombinationerna – att få till exempel hästarnas vita päls att blänka i solskenet med sådan realism att jag fick lust att klappa dem – utan det är också en skildring av en tidsepok. Vissa av dessa djurarter är nu utdöda. Att sätta oxarna framför plogen har inte så många av oss upplevt men att återupptäcka boskapsarter som utplånats är ännu mer häpnadsväckande.
Utöver Rosa Bonheurs otroliga skicklighet – vilken har utvecklats av att hon bokstavligen levde bland djur och natur, samt dagligen observerade dem – så har hon en speciell relation till djuren och deras välbefinnande. Det är inte så att hon ger dem mänskliga attribut eller tar dem för vad de inte är, men hon återger dem med sådan själ och kärlek att det hårdaste hjärta smälter när man blickar in i deras ögon. Genom hennes teckningar och målningar återfår de sina liv!
Tack vare sin berömdhet och status som naturmålare skaffar hon sig en smärre förmögenhet. Rosa köper sig och sina djur ett slott med intilliggande marker och skogar. Där kan hon i lugn och ro utforska sin omgivning. På den tiden fanns det inte så många restriktiva regler som nu, så hon kunde även hålla sig med vilda djur som en hel lejonfamilj till exempel! Jag trodde att hon hade varit i Afrika så trofast var hon denna ”djurens konung” i sin målning av den.
Hon reste dock en del och en av hennes favoritställen var till Skottland där hon avbildade herdar med sina får samt kor vilka simmar över en flod i en fantastisk teckning som ställs ut på museet. Även de hundar som var med under jakter eller som vakthundar är skickligt målade. Rosa förstod att varje enskilt djur har sin egen personlighet. Vare sig det rör sig om får, hundar, hästar eller kor återger hon deras egenheter. Det kan enbart en person göra som verkligen känner för djuren och har observerat dem under lång tid.
För de av oss som har haft förmånen att ha ägt husdjur, vet vi mycket väl att en hund eller katt inte är en annan lik. Detsamma gäller förmodligen alla djur. Innan massuppfödningens ödestider, ägde de flesta bönder i Sverige mindre bondgårdar där de namngav sin boskap och förstod detta med personlighet. Det är inte för inte som det står i Bibeln att ”Jesus känner alla sina får”.
Om vi lär oss att odla och föda upp mer humant igen så kanske vi får återupptäcka djurens värde utan att behöva gå på museer för att uppleva det? Denna utställning appellerar till alla åldrar och smaker. Perfekt att ta barn eller barnbarn till under höst- eller vinterlovet.
Anne Edelstam
Rosa Bonheur
18 oktober 2022 – 15 januari 2023
Musée d’Orsay, Paris.
