Egyptiern som fick alla kvinnor att drömma om en arabisk prins har lämnat oss. Han blev 83 år gammal, stilig och reslig in i det sista.

Karriären

Omar Sharif var ursprungligen en kristen libanes född i Alexandria. Kärleken till den redan kända egyptiska skådespelerskan Fatem Hamama gjorde att han konverterade till Islam för att gifta sig med henne.

Omar Sharifs skådespelarkarriär började redan 1954 med en film av regissören Youssef Chahine som även var på svenska ambassaden i Kairo under 80-talet. Men han blev världskänd genom filmerna Lawrence of Arabia 1962 (för vilken han vann två Golden Globe och blev Oscarsnominerad) och Doctor Zhivago tre år senare för vilken han vann ytterligare en Golden Globe. Hans spottglugg gjorde denne eleganta man ännu mer älskvärd – han var fulländad utan att vara perfekt.

Jag såg honom även i hans sista film där han spelade en äldre muslimsk affärsinnehavare, ”Monsieur Ibrahim”, 2003. Fortfarande reslig och charmig.

Kärlekslivet

Efter skilsmässan med Fatem och hans flytt till Hollywood gifte han aldrig om sig. Han hade naturligtvis kvinnotycke och efter en romans med en svenska kom han ihåg det något förvånansvärda ordet ”tånagelsax”. Jag träffade honom sista gången för några år sedan då han bodde på ett förnämligt hotell i Paris – ägt av en libanes – hans roll där var att sitta i baren varje kväll och dra kunder.

Redan på långt håll var det omöjligt att inte lägga märke till honom. Han berättade då för mig att hans assistent som bland annat klippte hans naglar var bortrest på semester och tydligen tyckte svenskan att han borde klippa dem men det vägrade Omar Sharif att göra utan sin hjälpreda. Det måste ha varit ett hett ämne eftersom ordet ”tånagelsax” var det enda han kom ihåg på svenska…

Kärleken då? Han var förmodligen inte den trognaste av älskare men han bedyrade att hans enda kärlek i livet varit hans egyptiska fru.

Kanske var det för att glömma henne, han spelade både med kort och på hästar. Han sågs regelbundet på ett flertal kasinon och hästkapplöpningar. Ibland vann han, men lika ofta förlorade han allt han ägde. Han levde i en exilvärld, ständigt på resande fot, hans hem bestod av diverse hotellrum. Tills det var dags att möta Osiris – dödsguden – då flyttade han tillbaka till sitt hemland Egypten.

Begravning

Tarek – Omars ende son med Fatem Hamama som dött enbart sex månader innan han själv – var en av de få som var med av hans lilla familj under begravningen i Kairo den 12 juli 2015. Det blev en ovanligt stilla begravning med några nära vänner och kolleger. Annars mest journalister. Var det på grund av att det är mitt under den muslimska fastemånaden Ramadan? Eller var han mer omtyckt i USA än i Egypten?

De sista åren av hans liv var han sjuk och fick diagnosen Alzheimers. Han levde alltmer isolerad. I en ensamhet som påminde mig om Greta Garbos sista tid i livet. Att en man som fått så många av oss att drömma ska avsluta sitt liv på ett så trist sätt är sorgligt. Sorgligare än en nästintill tom begravningsceremoni. För det är när man fortfarande lever, man längtar efter någon att hålla i handen

Anne Edelstam, text

Foton: Wikipedia