Peder Severin Kröyer (1851 – 1909), var Skagens mest kända konstnär. Denna lilla by i norra Danmark var en konstnärskoloni i slutet av 1800-talet. Denna sommar upptäcker även parisarna hans begåvning.
Det privata palatset, Marmottan, har blivit ett uppskattat museum tack vare att dess ägare och konsthistoriker, Paul Marmottan, gav det till Paris stad 1932, tillsammans med hans utomordentliga konstsamling. Denna samling har sedan vuxit till sig och nu innefattar museet bland annat flera verk av impressionisten Claude Monet.
En del är dock avsatt för tillfälliga utställningar och nu var det danskarnas tur. Mitt i pandemin hann en annan påkostad dansk utställning hängas på Petit Palais men det var inte många som kunde se den innan Paris museer tvingades stänga ner. Nu börjar de äntligen öppna upp igen till alla konstintresserades stora glädje.
Det är kanske så att ibland behöver vi påminnas om de otroliga gåvor vi har till hands tack vare dessa fantastiska museer? Utöver det behag de skänker våra själar som törstar efter skönhet när världens problem hopar sig på våra trösklar, ger de oss inblick i en svunnen tid vi annars hade gått miste om.
Jag var väldigt glad att kunna återse några av mina favorittavlor från Skagen. För flera år sedan hade jag nöjet att besöka denna lilla by, omgiven av hav och med sitt speciella ljus som Kröyer blev expert på att återge. Den blå timmen – namnet på denna utställning – är den tid på dygnet när solen gått ner men det inte ännu hunnit bli mörkt. Det ljuset återfinner knappast parisarna för det är specifikt för våra norra breddgrader. Man kan kanske säga att han genom sin konst ger tillbaka något av det han lärde sig som ung målare i Paris?
Liksom flera andra reste han till kontinenten för att gå på de välrenommerade konstskolorna där. Kröyer blev påverkad av impressionisterna också utan att riktigt anamma deras stil. Han utvecklade sin egen genre med sina olika motiv. I början målade han fiskare med eller utan sina båtar. Havet, utomordentligt vackert återgivet, var för det mesta med i tavlorna. Stranden var ett annat omskrivet motiv. Den fina sanden gör sig väl under alla tider på dygnet för den som har hans öga för färger och nyanser.
En av hans mest omtyckta målningar är Hipp hipp hurra med ett glatt gäng konstnärer som sitter runt ett bord och skålar i sommaridyllen. Marie, hans fru, han förälskat sig i under sina parisår, och även hennes väninna Anna Archer, var ofta med i hans motiv. En av hans mest kända är väl porträttet med de två kvinnorna, målade bakifrån, promenerande i solnedgången, vid stranden i sina vackra vita, långa klänningar? Sommarafton i Skagen från 1893.
Barnmotiv förekom också. Det är specifikt för nordens konstnärer. I Frankrike ansågs det inte riktigt ”comme il faut” att måla så familjära scener som nakna, lekande barn. Men dagens franska publik uppskattar desto mer det uppfriskande i dessa vardagsskildringar.
Nu börjar sommaren och då är det väl ännu mera passande med Kröyers friska sommarmotiv från ett Norden som går mot sina ljusa nätter och blå timmar?
Anne Edelstam
L’heure bleue de Peder Severin Kröyer
Musée Marmottan Monet, Paris
28 januari – 26 september 2021
