Vi har vant oss vid hans readymades som den berömda urinoaren, La Fontaine, men vi är mindre vana vid Duchamp målaren. Den aspekten av hans verk kan vi bekanta oss med denna höst på Centre Pompidou i Paris.
Deux nus, 1910
”Måleriet är dött”
Var ett av fransmannen Marcel Duchamps (1887-1968) favorituttryck. En av 1900-talets främsta konstnärer och uppfinnaren av readymades (vardagsföremål Duchamp presenterade som konstverk), var dock själv en skicklig målare. Men han tyckte om att provocera.
Genom ett hundratal målningar som samlats för första gången på Centre Pompidou upplever besökaren verk från början av 1910 fram till 1923 då han fullbordade sitt monumentala konstverk Le Grand Verre (Det Stora Glaset).
Utställningen visar även konstnärens tankar bakom måleriet samt hans olika källor: vetenskapliga, konstnärliga, tekniska och litterära. Duchamp intresserade sig för sin samtid och dåtida samhällsförändringar inte enbart inom konsten utan även inom litteraturen, optiken, mekaniken och det ockulta.
Portrait du père de l’artiste 1910 
Humoristen:
Utställningen börjar med en rad humoristiska karikatyrer i linje med hans äldre brors, konstnären Jacques Villon. Förhållandet mellan det skriftliga språket och teckningen med inslag av ironi eller förundran fanns således där från början av hans karriär.
Imponerad av Edouard Manet, vars verk han såg 1905 som 18-åring, ledde detta till Duchamps första nakenmålningar i fauvistisk stil men som han snart utvecklade till kubistisk och abstrakt stil. Han intresserade sig även för den nya röntgenstrålningen och kom att använda den i sitt måleri genom att omringa sina figurer med en ”aura”. Därmed ville han markera sitt avstamp från realismen och skapandet av det ”osynliga”. Intresset för teosofin och symbolismen väcktes till liv.
La mariée 1912
Postkubism
I slutet av 1911 förenade sig Marcel Duchamp med en kubistisk konstnärsgrupp. Han målade flera tavlor i kubistisk-futuristisk stil. Tavlan Nu descendant un escalier (Naken kvinna som går nedför en trappa) ställdes ut i Paris 1912 och sedan i New York där den gjorde succé. Därifrån gick Duchamp vidare till att utveckla en serie optiska och filmiska verk.
Samma år, tillsammans med Fernand Léger och Constantin Brancusi, begav han sig till en flygplansutställningshall där han drogs till bland annat den mekaniska precisionen av en propeller. En bilresa med Francis Picabia och poeten Guillaume Apollinaire, övertygade honom om att ”kroppen och mekaniken är sammansvetsade”. Därefter strävade han efter att blanda mekaniken med målningen.
Le Grand Verre
Mellan år 1913 och 1915 då han lämnade Frankrike för USA, arbetade han på ett vetenskapsbibliotek. Han fördjupade sig där i geometriska och matematiska formler. Mellan 1915 och 1923 reste han fram och tillbaka mellan USA och Frankrike. Sökandet ledde honom – tillsammans med Picabia och Man Ray – till dadaismen och skapandet av ”legenden Duchamp” med som främsta aktivitet schackspelet.
De optiska perspektiven mynnade ut, 1923, till hans sista målning på två vertikala pannåer Le Grand Verre(Det Stora Glaset)varav en signerad kopia finns i Stockholm. Sedan hängav han sig mest åt experimentella projekt: han gjorde maskiner, filmer och sina numera så kända readymades varav flera visades på en specialutställning på Moderna Museet för ett par år sedan.
Centre Pompidou visar en annorlunda men sevärd och alltjämt spännande Marcel Duchamp.
Anne Edelstam, Paris.
