Det är ett dubbelt arbete SI:s nye chef får axla: både som chef på institutet och som kulturråd vid Sveriges ambassad. Han tillträder i april 2012. Kulturell och internationell kompetens saknar han inte för att leda Sveriges enda internationella kulturhus framåt.
Bakgrund
Den långe, gänglige, lite lätt gråhårige Mats, ler ett varmt leende när vi möts på SI:s soliga gård i Paris denna vårdag. Att vara chef har han erfarenhet av från tiden som konstnärlig ledare för Riksutställningar, museichef för Världskulturmuseet i Göteborg samt kulturråd vid svenska ambassaden (även House of Sweden) i Washington DC. Mats lyckades där med konststycket att samordna våra fem nordiska länder för att initiera ett mega-projekt som ska gå av stapeln i februari 2013 i Kennedy center. ”Det blir det bästa av scenkonsten från alla nordiska länder” berättar han. ”Det var ett långtidsprojekt. Men jag reser såklart dit inför evenemanget.”
Vi slår oss ner i skuggan på den gröna, bakre gården där det årligen firas svensk midsommar med dans runt majstången och där svenska musiker kommer och spelar inför en hänförd publik under Paris musikfestival. ”Tänk om vi kunde få i stånd ett liknande projekt som det i USA här i Paris sedan!” Säger jag. ”Ja, vi får väl se… Till att börja med vill jag lyssna och känna in platsen och personalen här”.
Mats berättar att han var på SI först 1981 som ung arkitektstudent. Då var Lars Bergqvist chef. ”Inte hade jag då ens drömt om att själv en dag sitta här!” säger han och ler, uppenbarligen nöjd av med att komma tillbaka hit som chef.
Planer
”Jag vill lyfta fram detta fantastiska hus och läge med sin två uterum. Kanske ordna mer aktiviteter under sommaren” säger han och sveper med blicken runt trädgårdens ännu lite kala träd. ”Men jag sitter med två hattar i handen” fortsätter han. ”Både som kulturråd med Frankrike som bevakningsområde och som chef för SI i Paris”. Hans idé är således att på sikt ordna utställningar som även kan cirkulera runt i landet. ”Jag gillar att jobba tematiskt”. Mats erfarenheter utomlands har visat att vad som drar mer publik är ”stora berättelser” som är idébaserade snarare än den ”blå-gula flaggan”. ”För att nå fram gäller det att ha något som engagerar folk.” I W.D.C. lyfte de fram inte mindre än elva teman vilket blev en succé.
Samarbete
”I Washington hade vi ett bra samarbete med de övriga nordiska länderna” berättar Mats. På SI är samarbetet med bland annat Norge inarbetat men Mats hoppas kunna utveckla och utöka detta. Han tror på den ”nordiska potentialen”. Den nordiska effekten blir naturligtvis mycket större när vi går samman. Tillsammans får vi en tyngd som jag hoppas kommer att utnyttjas och expandera. Skandinavien, vår kultur och det svenska språket är mer och mer uppskattat bland fransmän. Den erfarenheten har de lärare som undervisar svenska till allt flera fransmän.
Det ska bli spännande med en ny dynamik på SI och jag ser fram emot många intressanta skandinaviska evenemang i framtiden! Kanske vi till och med kan hoppas på att det skapas ytterligare svenska institut runt om i världen som värnar om vår kultur?
Anne Edelstam, Paris
www.tidningenkulturen.se
